Rubrik-
Jag satt och rensade en låda och hittade denna texten som jag visst skrivit.
Den måste ha ganska många månader på nacken, men på nåt sätt känns det hela tiden aktuell.
Osäkerheten.
"Detta är mina teori om hur man vet att man har äkta känslor:
Man vill säga orden, men vågar inte.
Alla stora vackra ord, helt plötsligt betyder de mer än någonsin och man blir försiktig med att använda dem eftersom de betyder så mycket för en.
Man vet att man har gott om tid att säga dem senare, för allt är så rätt.
Jag kan säga att jag älskar vem som helst, men inte dig.
Det är så stort med dig, så fint.
Rädd för att förstöra något.
Rädd att jag känner så bara just nu. Och tänk så har jag då sagt de där stora orden till dig, som ett infall, utan att kanske förstå ordens betydelse.
Det behövs inte sägas, vi vet vad vi känner för varandra."
