AnovaC

Jag förstår inte det här med att ge folk saker dem inte har önskat sig.
Inte något ont mot mina paket i år, för folk har nog äntligen börjat inse att jag inte blir glad för en massa skräp.
Men är det inte bättre att vänta med att ge något tills man verkligen behöver eller vill ha något?
I år fick jag en äppelvagga, något som jag verkligen velat ha och önskat mig och inte har kunnat fixa själv. Det är ju då blir man riktigt glad! Och det är ju sån glädje man vill se på en dag som julafton, inte den här påtvingade glädjen som man bevittnar varje år nu för tiden.
Och varje år är det samma panik över vad man ska köpa till alla och i slutändan blir det något man inte själv blev nöjd över. Man önskar ju hitta det där speciella, helst en sak som personen verkligen behöver och vill ha, men som den själv inte vet om än. Den paketen hittar man aldrig under julgranen.

Detta året önskade jag mig en kamera alternativt bidrag till en, och det fick jag absolut (bidrag alltså)! Men tänk om folk hade skitit i att köpa småskraffs alla andra åren, och sparat de pengarna istället, så kunde de köpt mig en splitterny systemkamera med all extrautrustning, och alldeles säkert haft pengar över ändå.

Förstår ni hur jag tänker?
Kanske inte, kanske har man bara börjat inse hur värdelöst och meningslöst det mesta är, när en närstående ligger på sjukhus. Man bryr sig inte om något annat. Vi försökte göra det bästa av julen, och stundtals var det ganska trevligt, men det är ju inte samma sak. Alls.