Gårdagen - en ganska bra dag
Igår var det en bra dag!
Kändes konstigt att inte vara med mamma, men mysigt att ha en Clara- och Johandag.
På morgonen åkte vi till pappa som var vaken så man kunde prata med honom!
Tyvärr väldigt förvirrad, men vilket framsteg <3
Sedan åkte vi direkt till mellandagsrean där jag shoppade en massa fynd!
En hel hög med underkläder, parfym, smink och två tröjor. Mycket nöjd!
Dessutom köpte vi min "julklapp", KAMERAN! Canon SX20, min nya lilla bäbis!
Efter shoppingen så åkte vi till mamma och plockade in ved, gick ut med Jonna och hämtade lite julmat som mamma inte kommer hinna äta upp själv. På kvällen blev det restaurangbesök (Sandras, såklart) och bio,
The Imaginarium of Doctor Parnassus.
Men jag kan bara inte förstå mig på vissa människor som är så fruktansvärt egoistiska, som inte förstår vad man går igenom med en närstående som ligger på NIVA, en avdelning du hamnar på om du ligger riktigt illa till och behöver övervakning dygnet runt. Visst folk reagerar olika, men hurfan tänker folk ibland? Hur tror ni att ni själva hade reagerat? Jag blir så arg, och ledsen. Jag orkar inte med ert själviska jag just nu, den här shoppingrundan var det första som jag gjorde på en hel vecka. Annars har jag suttit hemma hos mamma, hjälp henne med julstök, ta hand om huset, åkt fram och tillbaka till sjukhuset, suttit och tittat rakt fram. Jag har inte pratat med någon förutom med familjen denna veckan, inte loggat in på msn, inte svarat på ett enda samtal eller sms, igår fick jag smått ångest när jag mötte en jag kände i stan. Jag orkar inte prata med folk, orkar inte disskutera saker, orkar inte hjälpa er, träffa er, komma med idéer eller göra er tjänster. Låt oss bara leva i vår lilla bubbla. Jag och min underbara familj.
Idag städar vi undan i lägenheten, den ser ut som när vi lämnade den i lördagskväll efter mitt kalas. Tiden står verkligen still här och folk får faktiskt acceptera att vi vill vara ensamma just nu. Och försöka förstå hur mentalt och fysiskt utmattande det här är. Jag är inte arg eller förvånad, blir bara så fruktansvärt trött.
//
