Olycka.
Att vakna upp till ännu en dag då man vet att du inte kommer höra av dig, gör så ont...
Ni behöver inte oroa er, ni kan sluta bry er.. Han är inte kär i mig ändå.
Tystnaden talar för sig själv.
~
Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.
~
Känslan av det varma blodet som rann längs hela handen när jag skar mig på jobbet idag,
varför kändes den så mysig?
Singelolyckan som bilen bakom oss på vägen till jobbet råkade ut för, den som utan någon annan att skylla på, åkte upp på räcket och välte över, jag känner mig som den bilen.
.
