Tankar från en liten jag.


Alla som varit hemma hos oss vet om att det finns en stor hög med påsar i sovrummet, påsar med alla mina gamla saker från skrivbordet, alla mina texter, skrivböcker, tankar. Mitt gamla liv.
Och varje gång jag försöker rensa så hittar jag ett nytt papper som jag fastnar vid. Ord skrivna av en väldigt ung jag. Tankar som är för djupa för en liten 13-15-åring. Jag vet inte vad jag fick orden ifrån, men de trollbinder mig något ofattbart och jag vet att det inte är samma sak för er, men jag har ändå skrivit av pappret jag hittade idag. Och sånna här liknande texter, ibland dikter, skrev jag flera varje, varje dag. Kan ni fatta att det är jag som skrivit detta? En liten flicka som satt på sitt rum hela dagarna och skrev ner allt som kom upp i huvudet. Fan. Jag vill vara henne igen.



Ibland vill man bara lägga sig ner.
Lägga sig ner och blunda och gömma sig i sig själv.
Lyssna på världens ljud och dra in lukter i näsan som man aldrig tidigare tänkt på fanns.
Leva för studen. Nu.
- Vara levande eller död, vilket är värst?
Livet är underbart- ibland.

När man mår dåligt är man som bäst. Lyckliga människor tänker inte.
Jag tycker om att må dåligt.

Sluta aldrig tänka. Minns varje lukt, varje andetag, varje ansikte.
Minns de svåra nätterna då din säng varit alltför stor och mörkret allt för mörkt.
Då du längtade.

Bortskämda människor har aldrig hoppats, aldrig längtat. Hemskt va?

Tänk inte innan du talar.
Tala inte innan du tänker.

Andas inte andras luft om du inte blivit tillsagd att  gör det.
Lär dig hålla andan.

Älska inte fel människa.
Vet du inte vem som är rätt eller fel så ska du inte älska.

Hata aldrig de med brister och fel. Hata de perfekta.

Älska aldrig mig. För jag kan inte älska dig tillbaka, hur söt och gullig du än är.
Har man en gång gett bort sitt hjärta får aldrig tillbaka det igen.
Jag har gett bort mitt.

Måste du älska mig, så älska mig för alltid. Dag & Natt. Ha mig alltid i dina tankar.
Älska bara mig, aldrig någon annan.

Kommer du älska mig imorgon? I den tidiga morgonsolen, som utan att dölja något visar oss vilka vi är, så som vi aldrig sett varandra förut. Vågar du? Vågar du älska mig?

Jag är hemsk, vad är du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0