Mitt försök till något seriöst
Efter ett jävulskt slut på den här veckan så fattade jag beslutet att börja blogga! Jaa tro det eller ej, jag som inte kan hålla igång mer än en community åt gången ska försöka klara av bloggvärlden.. Får väl se hur det går. Ska i alla fall göra ett seriöst försök ;)
Så.. hela tanken om en blogg väcktes alltså genom två saker.. Den första anledningen kom till mig när jag satt och rensade bland massa gamla papper och hittade en hög med anteckningsböcker som var fyllda med meddelande som jag och min kära Andréa hade skrivit till varandra när vi gick i sjuan! Jag satt och skrattade och fick vackra minnen av våra texter, men mest blev jag faktiskt deprimerad! Så vackert jag skrev! Jag lekte med orden på ett sätt som jag inte gjort sedan dess.. och jag insåg att jag sakade den tiden, då jag visste vad orden betydde, då varje ord var en del av mig. Sjuan.. tretton år gammal och det var den bästa tiden i mitt liv. Damn, I miss it! Och det blev den första anledningen: Jag vill försöka hitta tillbaka till den tiden då jag och orden var ett.
Men då jag verkligen bestämde mig för detta var när jag 19:45 kom hem från jobbet.. Jag satt och räknade lite och kom fram till att jag hade jobbat 34 timmar på tre dagar! Och jag insåg att jag ville att alla skulle veta hur synd det är om mig.. Så japp, jag söker medledande och beröm ;) Nej, men allvarligt talat så kändes det tomt på något sätt att det bara är jag och Johan som vet hur jag har det i mitt liv, som vet allt som händer och allt jag gör. Jag kände mig faktiskt lite ensam.
Så den här bloggen blir som en övningsbok för mig, att lära mig skriva så att orden betyder något igen. Men den blir även som min dagbok, där åtminstånde jag själv i efterhand kan läsa vad jag gjort och berömma mig själv för att jag orkade och klarade av det. Ni som orkat läsa ändå hit, ni förtjänar också lite beröm!
Puss, Clara.
